23 oktober 2010

26. Zetor, Helsingfors


Zetor är beläget mitt i Helsingfors city nära järnvägstationen och Stockmanns varuhus och serverar mat typisk för Finland. Upplägget känns ganska turistigt och inredningen tämligen kitschig (stora traktorer och kor vid ingången) men man ska inte låta skenet bedra, för här serveras förstklassig mat till överkomliga priser.



Till huvudrätt åt jag ryska blinier (boveteplättar) med krämig svampsallad, renmousse, lök och smetana. Blinierna, stekta i rikligt med smör, hölls varma i små järnfat och var fantastisk goda. Tillbehören krämig svampsallad med persilja, renmousse (egentligen rökt ren i en créme fraiche/grädd-kompott), rödlök och syrad smetana, gjorde det här till en ypperligt delikat måltid.



Till efterrätt åt jag brödost sjuden i grädde. Svårt att beskriva finsk brödost, men man kan ungefär säga att det är som om man skulle koka svensk ostkaka. Brödosten hade en segaktig konsistens och var sjuden i grädde vilket gav en kolaktig sötma. Toppad med bränt socker och hjortronsylt som tillbehör blev detta en mycket god, om än mäktig, efterrätt.

Zetor serverade helt klart den godaste maten jag åt i Helsingfors och rekommenderas varmt för ett besök.

Zetor
Mannerheimintie 3-5
Helsingfors

25. Carrols, Helsingfors


Carrols är en finsk hamburgerkedja som har en intressant historia. Den var tidigare konkurrent till Finlands största hamburgerkedja Hesburger, men blev 2002 uppköpt av denna. De flesta Carrols-restauranger blev omgjorda till Hesburger och endast fem Carrols-restauranger finns kvar idag, varav tre i Helsingfors.

Carrols var från början en amerikansk kedja hemmahörande i staten New York som etablerade sig i Europa, bl a i Finland och Sverige på 70-talet. Amerikanska Carrols lades så småningom ner men fortsatte med sina restauranger utomlands innehavandes samma amerikanska meny. I Finland gick uppenbarligen restaurangerna bäst och de köptes sedan upp av Kesko (Finlands största dagligvarukoncern), för att sedan bli övertagna av Hesburger.


Carrols-restaurang i Syracuse, New York 1966.

Dock existerar Carrols fortfarande i USA, men inte som restaurang utan som franchisetagare. Carrols Restaurang Group är världen största Burger King-franchisetagare med över 330 BK-restauranger runt om i USA.



Carrols låg inte så långt från mitt hotell, så jag intog måltiden på hotellet. Jag beställde ett Iso Carolina-ateria - fritt översatt Stort Carolina-mål. Det var en ganska god hamburgare, smakmässigt en blandning mellan McDonalds och Burger King närmast, och speciellt god var smörgåsgurkan med en mycket unik smak samt majonnäsdressingen som förhöjde. Pommes friten var mycket godare än de man får i Sverige och smakade verkligen potatis. Samma sak med pommes friten på den McDonald's jag besökte. Finland har kanske godare potatis?

Nu när jag läst om Carrols mer på nätet skulle jag helt klart också provat deras Club Burger med signaturdressingen Royal. Club Burger var (är?) Carrols svar på BigMac och speciellt deras Royal-dressing var en stor favorit hos nostalgiska amerikaner som minns när de åt på Carrols i USA. Som sagt Carrols unikum är att menyn och tillagningsrecepten i Finland är samma som det var när Carrols startade i USA på 60-talet.

Här är för övrigt en intressant artikel om när Carrols var stora i USA på tiden det begav sig.

Carrols
Aleksanterinkatu 17
Helsingfors

24. Ravintola Salve, Helsingfors


Jag kan börja med att tillägga att ravintola betyder restaurang på finska. Ravintola Salve är den typen av restaurang som jag tidigare belyst, bl a Taco Surf i San Diego, som oftast är en lokal hemlighet. Det är ofta en ganska anspråkslös restaurang och det är hit lokalbefolkningen går för en god lunch/middag.

Salve är beläget i de sydvästra utkanterna av Helsingfors city och även om centrala Helsingfors är ganska kompakt tar sig sällan turister hit.

Restaurangens ledstjärna är att de serverar stora portioner mat till riktiga män. Här serveras således inga vinägerflamberade ärtskott utan det är väl tilltagna portioner med stabbig föda endast värdig nog åt grovhuggna industriarbetare.



Salves paradrätt är Salven silakat, vilket är hela knaperstekta strömmingar med potatismos och smöröga (alltså smält smör i en grop).



Strömmingarna var i sig inte alltför upphetsande smakmässigt, men det blev ganska gott i blandningen av smör, strömming och potatismos. Stjärtarna var mycket knapriga. Det behövdes dock en del salt. Som sagt ingen gourmetupplevelse, men en god om något stabbig lunch som man stod sig på.

Ravintola Salve

Hietalahdenranta 11
Helsingfors

31 augusti 2010

23. Doughnut Plant, New York


Doughnut Plant är något av en institution i New York. Grundaren Mark Isreal började för 15 år sedan göra egna munkar från sin farfars recept i en källare och därifrån har det utvecklats till Doughtnut Plant som erbjuder New Yorks, utan tvekan, godaste och delikataste munkar.

Munkarna är gjorda endast av de bästa råvarorna och allt som säljs på Doughnut Plant är hemgjort, även sylten i syltmunkarna. Och det smakas verkligen! Doughtnut Plant var ett ställe jag besökte två gånger under min veckolånga New York-tripp och ena gången åkte jag ändå från Upper Westside till Doughtnut Plant på Lower Eastside (sydöstra delen av Manhattan) bara för att äta deras munkar. Jag köpte några stycken munkar och beskriver två sorter som jag fastnade extra för:



Munken glaserad med valrhona-choklad smälte i munnen! Svårt att beskriva smaken; det här var nära himmelriket! Den rika och fylliga chokladen smälte samman med den fluffiga, nybakade munken och det ändå hjärnan var fokuserad på var att ta en tugga till. Ungefär så... Denna munk var närmast en religiös upplevelse. Efter att ha intagit denna munk köpte jag två likadana till som jag åt senare på hotellrummet. Munkorgie...



Crème brulée-munken hade också en mycket god och spännande smak. Fylld med söt vaniljkräm och bränt socker på toppen hade den en liten bitter ton. Sötman, den kakaktiga munken och det brända sockret bjöd på en minst sagt intressant smakkombination.

Munksorterna på Doughnut Plant byts efter hand, då nya smaker tillkommer eller tidigare smaker återkommer. Mer information på Doughnut Plants hemsida.

Som någon skrev på Google; "Det är krångligt att ta sig till Doughnut Plant. Men värt resan." Kunde inte sagt det bättre själv. Läget ligger lite off men med de munkarna spelar det ingen roll. Befinner ni er i New York gör ni er en gastronomisk otjänst att inte besöka Doughnut Plant!

Doughtnut Plant
379 Grand Street (vid Northfolk St)
New York, NY

22. Dinosaur BBQ, New York


Dinosaur BBQ är en barbecue-restaurang belägen i Harlem.

Jag har tidigare inte varit så intresserad av att prova amerikansk barbecue då jag i min okunskap har sett barbecue som en lite mer sofistikerad form av svensk grillning. Men så fel jag har haft; amerikansk barbecue erbjuder en hel värld av smaker och intressanta sätt att tillreda kött på.

Barbecue utanför USA förknippas starkt med Texas, vilket egentligen är märkligt, då barbecue är utspritt över hela södra USA och varje delstat har sina speciella tillagningsmetoder, olika typer av kött etc.



På Dinosaur BBQ beställde jag in pulled pork, vilket är en barbecue-rätt hemmahörande i North Carolina. Pulled pork är karré som steks och röks långsamt under en längre tid. Till sist när köttet faller sönder kan man dra sönder det med en gaffel, därav "pull the pork". Pulled pork serverades här tillsammans med barbecuesås i ett hamburgerbröd.

Pulled pork hade en rökaktig ton och köttet var otroligt mört. Den hemmagjorda goda barbecuesåsen hade en tydligen sötma med viss syrlighet från vinägern och hjälpte till att safta upp det hela. Som tillbehör beställde jag coleslaw, som smakade helt okej inget speciellt, samt en kryddig sötpotatismos som var fantastiskt god. Sötpotatismosen var kryddad med kanel, chili, muskot och toppad med rostade pekannötter. Sötpotatisens sötma, kanels kryddighet och chilins hetta gav ett mos med mycket fyllig smak.

Jag fick helt klart omvärderat min syn på amerikansk barbecue och detta är inte sista gången jag besöker en barbecue-restaurang i USA.

Dinosaur BBQ
646 West 131st Street (vid Riverside Dr)
New York, NY

27 augusti 2010

21. Graziella's Italian Restaurant, Brooklyn


Graziella's är en restaurang belägen i Brooklyn som jag inte hade haft en aning om, ifall jag inte hade sett på amerikansk TV. I samma Food Network-program som jag fick reda på Five Points, berättade tv-personligheten Tom Allen (Fab 5) om sin favoritpizzeria nära sitt hem i Brooklyn, Graziella's.

Att ta sig med tunnelbana från Manhattan till Brooklyn tog ett tag och området Clinton Hill i västra Brooklyn, där restaurangen låg, var ganska slitet och ruffigt men med viss charm.

Graziella's låg i en oansenlig byggnad mitt i ett bostadsområde och hade jag inte haft ögonen öppna hade jag nog missat det.



Även om Graziella's var känt för sina pizzor kände jag inte riktigt för det den dagen utan provade något annat klassiskt italienskt (eller amerikansk-italienskt snarare); spaghetti med köttbullar och korv i tomatsås. Tomatsåsen hade en syrlig och kraftfull smak av tomat och olivolja och speciellt köttbullarna smälte bokstavligen i munnen. Köttbullarna var otroligt fasta och konsistensen var ungefär som barnmatsköttbullar. Blandningen bestod av både fläsk-,nöt- och kalvfärs. Korven var köttig och fänkålskryddad, en krydda jag inte är förtjust i annars, men till tomatsåsen passade den ypperligt. Stort plus också att portionen var lagom stora och en perfekt lunch, vilket är ovanligt i USA där matportionerna alltid ska vara enorma.

Graziella's Italian Restaurant
232 Vanderbilt Avenue
Brooklyn, NY

26 augusti 2010

20. Russ & Daughters, New York


Ett annat ställe som serverar fantastisk rökt fisk, förutom Barney Greengrass, är Russ & Daughter's på Lower East Side.



Jag har besökt Russ & Daughter's vid två tillfällen under mina New York-besök och att ett ställe är värt ett återbesök säger en del. Sist beställde jag en bagel med färskost samt rökt Novia Scotia-lax och rökt svärdfisk. En riktig god kombination som man äter sig hungrig på. Även om fisken är något mer rökt, speciellt svärdfisken, än hos t ex Barney Greengrass är det mycket smakrik och delikat fisk som serveras på Russ & Daughter's.

Russ & Daughters
179 East Houston Street (vid Orchard St)
New York, NY

19. Chat 'N' Chew, New York


Typiskt amerikanskt, likt hamburgare, är macaroni and cheese (mac 'n' cheese) - makaroner i ostsås gratinerad under frasigt ost- och brödtäcke. Vad jag läst på nätet skulle en av New Yorks godare mac 'n' cheese serveras på Chat 'N' Chew nära Flatiron District.

Chat 'N' Chew kändes mer som en bar och på menyn bjöds det på klassiska amerikanska home cooked meals, såsom kalkonmiddag, friterad kyckling, köttfärslimpa etc.

Oftast är mac 'n' cheese baserade på cheddarost, men den något mildare varianten american cheese kan också förekomma.

Den mac 'n' cheese jag åt hade iallafall en tydlig smak av cheddarost. Täcket var frasigt och makaronerna i ostsåsen var mycket krämig. Gott också med parmesan på toppen. Det är dock en mycket mäktig rätt och jag orkade ungefär halva. Välsmakande men som sagt ganska fett. Men roligt att ha provat.

Chat 'N' Chew
10 East 16th Street (vid 5th Ave)
New York, NY

18. Saigon Vietnamese Sandwich, New York


Saigon Vietnamese Sandwich är beläget i Chinatown och serverar som namnet antyder vietnamesiska sandwichar, s k báhn mì. Brödet är baguetteliknande och gjort på vete- och rismjöl. Fyllningar består oftast av mycket grönsaker med spännande kombinationer som tigerräkor, vietnamesiska köttbullar, olika typer av kallskuret etc.



Jag beställde en báhn mì med vietnamesiska köttbullar. Man kunde antingen välja att få maten kryddig eller ej. För det första var brödet helt fantastiskt gott. Segt och lite småvarmt, troligen alldeles nybakat. Fyllningen var oerhört god den också med smakrika köttbullar i en rödaktig sås (tror det var tomat och majonnäs) samt rivna morötter, färsk koriander och en inlagd gurka med endast lite syra och otrolig friskhet. Speciellt koriandern gav mackan en intressant och frisk smak. Hade jag inte varit så mätt hade jag utan tvekan klämt två mackor, så oerhört gott var det.

Saigon bjöd också på ett antal spännande drycker och jag köpte en färskpressad sockerörsjuice med krossad is. Mycket speciell smak kan jag säga. Den var ganska söt med en eftersmak av gurkaktig friskhet.

Stället var dessutom mycket populärt då kön ringlade sig ut på gatan. Inte konstigt med de mackorna. Så befinner ni er i Chinatown i New York så är Saigon absolut värt ett besök.

Saigon Vietnamese Sandwich
369 Broome Street (vid Mott St)
New York, NY

21 augusti 2010

17. Barney Greengrass, New York


Barney Greengrass
på Upper West Side är något av en New York-institution. I sann judisk delitradition har de sedan 1908 serverat sin specialité; egenrökt fisk av olika slag.

Jag beställde en tallrik med rökt Nova Scotia-lax och stör, vilket serverades med bagel, färskost, inlagd saltgurka samt grönsaker. Jag har ätit en del av den för New York typiska lax- och färskostbageln, men laxen här på Barney Greengrass var något alldeles, alldeles speciellt. Laxen var lättrökt så sältan blev bara en förnimmelse med en framträdande len, frisk laxsmak. Stören var på samma sätt mycket lättrökt och bokstavligt talat smälte i munnen. Makalöst delikat fisk.

Jag samtalade med servitören om rökt fisk i allmänhet och jag fick smaka en bit av deras gravadelax, gravel lox. Gravlaxen här hade en framträdande pepprighet med samma friska laxsmak som den rökta laxen. Långt ifrån det som jag uppfattar som den extremt söta graxlaven som annars finns att tillgå i gemene svensk livsmedelsbutik. För att inte tala om den svenska rökta laxen. Saltchock i jämförelse.

Jag provade en bagel med rökt lax på en diner nära där jag bodde och den smakade precis lika översaltad som den kan göra i Sverige.

Vill man smaka rökt fisk av superb kvalité ska man helt klart bege sig till Barney Greengrass. En av den godaste rökta fisken jag smakat i klass med den vildfångade, rökta laxen jag smakade i Bergen i Norge för ett par år sedan.

Ett annat ställe som jag också recenserat som serverar riktigt god rökt fisk är Russ & Daughter's.

Tips: Rökt lax benämns både under namnen lox och Novia Scotia. Lox är ofta en något kraftigare och mer rökt lax (saltare) och Novia Scotia något mildare. Men även om det står Novia Scotia på menyn kan den smaka fruktansvärt salt som jag berättade om ett stycke upp.

Barney Greengrass
541 Amsterdam Avenue (W 86th & W 87th St)
New York, NY

16. Takahachi Bakery, New York


Takahachi Bakery är ett japanskt bageri beläget på Murray Street i Tribeca inte långt från Ground Zero. Stället säljer japanska bröd och bakverk. Jag provade på två typiska japanska bakelser; vetebulle fylld med azukibönpasta (höger) och vetebulle fylld med mochi (vänster).

Azukibönpasta eller anko på japanska är vanligt förekommande i asiatiska bakverk och det består av azukibönor som kokas och smaksätts med honung eller socker. Vetebullen var nybakad och azukibönpastans smak liknade marsipan med en konsistens som var både trådig och kompakt och påminde om dadelmassa. Smakade bra, fast bullen var oerhört mäktig och inget man orkade äta upp.

Den andra vetebullen jag smakade var pudrad med grönt te och fylld med mochi, vilket görs av japanskt, klibbigt ris och serveras vanligen som konfekt, speciellt vanligt kring nyår. Ofta blir mochi daifuku, vilket är mochi fylld med någon typ av sylt eller azukibönpasta.

Smaken på mochin i vetebullen var dock inget jag uppskattade. Mochin hade en geléaktig yta och en tuggummiliknande seghet som gjorde den svår att bita igenom. Man kan nästan se på bilden (till vänster) hur mochin nästan ville hoppa ut. Till sist hade man en hel rund mochi i munnen som smakade vanilj och gelé och som bara växte i munnen. Jag fick spotta ut den. Usch nej, mochi serverad på det här viset var bara äckligt.

Takahachi Bakery
25 Murray Street (vid Church St)
New York, NY

15. Five Points Restaurant, New York


Five Points är en restaurang belägen söder om Greenwich Village och norr om Little Italy i New York. Namnet till trots är detta ingen Viktväktar-inrättning precis. Här kommer man snabbt upp i "five points" så att säga, hehe.

Jag hade troligtvis aldrig upptäckt den om jag inte sett ett Food Network-program i USA förra gången jag var där, i vilket olika tv-personligheter berättade om sin bästa pizza-upplevelse. En kvinnlig journalist berättade om att hon hade en ätit en fantastisk potatispizza på Five Points i New York. Jag själv som inte är sen med att lockas av spännande och annorlunda matkombinationer skrev ner restaurangen till mitt kommande New York besök nu i augusti.



Jag besökte Five Points vid sen lunchtid och beställde en wood oven pizzette with thinly sliced yukon gold potatoes, fontina cheese and truffle oil. Jag kan bara säga en sak; smakexplosion. De tunna, knapriga och lite segaktiga potatisskivorna tillsammans med den nötiga fontinaosten och tryffeloljan med viss vitlökston blev tillsammans ett fantastiskt giftermål. Eftersom tryffelolja ofta har en ganska intensiv doft och smak är det lätt att den tar över i mat. I potatispizzan hade den en tydlig karaktär med pepprig eftersmak, men den var inte dominerande och gav stort utrymme för de övriga smakerna att framträda. Pizzabottnen var i övrigt tunn och lite segaktig, precis det jag gillar bäst.

Potatispizzan på Five Points rekommenderas starkt om du vill äta en god pizza med annorlunda fyllning.

Om du i övrigt är lite mer traditionell är New York USA:s pizzahuvudstad när det gäller tunnbottnad pizza så utbudet är ganska digert. Även om det är något av en turistdestination kan jag rekommendera Lombardi's Pizza i Little Italy, som gör makalöst god pizza.

Five Points Restaurant
31 Great Jones Street (vid Lafayette St)
New York, NY


26 juni 2010

14. Café Frauenhuber, Wien


Café Frauenhuber är Wiens äldsta café grundat 1824 beläget på Himmelpfortgasse 6, en sidogata till huvudgatan Kärntner Strasse. Detta café kändes lite elegantare än Café Sperl, du traskade inte in i T-shirt och shorts precis. Men stämningen var ändå avslappnad, det var verkligen inget high end-snobberi.

Min servitör för dagen blev Anders Borg, eller finansministerns okände tvilling... Vad jag tyckte om så mycket i Wien var att alla servitörerna var så eleganta. Det kändes som där fanns en stark yrkesstolthet och de gav en gammaldags typ av service sällan skådad anno 2010 med en respektingivande distans gentemot gästen. Att vara servitör på café i Wien är säkerligen ett mycket respekterat yrke. Det kändes som att det var så servitörer på 50-talet i Sverige betedde sig.



Jag hade redan ätit lunch så jag beställde en Mohr in Hemd, vilket är en österikisk chokladkaka med rödvin i serverad med överringlad chokladsås och vispad grädde.



Mohr in Hemd smakade bra. Det var dock ingen överväldigande upplevelse. Chokladkakan var något torr och komplementen som grädde och chokladsås var därför nödvändiga. Kakan hade dock en fyllig och "tung" chokladsmak, vilket troligtvis rödvinet stod för.

Café Frauenhuber
Himmelpfortgasse 6-8
Wien

23 juni 2010

13. Figlmüller, Wien


Figlmüller är nog Wiens mest berömda wienerschnitzel-restaurang. En äkta schnitzel från Wien ska vara gjord på kalv och är en rejäl måltid. Ofta upptar en schnitzel hela tallriken.

Figlmüller är beläget mycket mysigt i en liten gränd inte långt från Stephansdomen och jag satte mig i den inglasade verandan som vätte ut mot gränden. Till min wienerschnitzel beställde jag en potatissallad och en liten grönsallad som hade en mycket god sötaktig, lite rökig och syrlig vinägerdressing över sig som jag tidigare fått i bl a Tyskland. Undra vad de har i den? Som dryck beställde jag husets egna traubensaft, dvs alkoholfri druvsaft från Figlmüllers egna odlingar.

Hur var då den berömda wienerschnitzeln? Den var absolut inget speciellt. Schnitzeln var ganska torr och smakade mest flottig panering. När jag gjort schnitzel har paneringen varit en tunn hinna som gav smak till köttet, här tog den över helt. Till hade man helt klart behövt någon slags sås, men det serverades inte.

Jag blev ganska besviken faktiskt. Jag hade förväntat mig mycket mer än en torr köttbit från en restaurang som säger sig servera de bästa wienerschnitzlarna i Wien. Det godaste på hela måltiden var helt klart salladen och druvsaften.

Figlmüller
Wollzeile 5
Wien

21 juni 2010

12. Café Sperl, Wien


Anrika Café Sperl är ett över 100 år gammalt caféetablissemang och ett gammaldags äkta Wiener Kaffeehaus. På tiden det begav sig besöktes Wiens caféer av filosofer, konstnärer, författare, politiker och revolutionärer som utbytte tankar och idéer. Wiens caféer fyller än idag en social funktion men även ett rekreationellt syfte; här kan man i lugn i ro sitta och återhämta sig från en stressig vardag med en dagstidning och en kopp kaffe.

Café Sperl är beläget på Gumpendorfer Strasse 11, strax utanför turiststråken och paralellgata till shoppinggatan Mariahilfer Strasse.

När jag steg in i den välbevarade vackra lokalen i jugendstil blev jag anvisad till ett bord av en äldre dam prydligt iklädd vit skjorta och svart förkläde.


På Café Sperl beställde jag först en kopp kleiner brauner, vilket är i närmast jämnförelse en espresso med gräddmjölk. Mycket god var den. Till kaffet får man alltid ett glas vatten.


Som mat beställde jag tafelspitz vilket är är en traditionell österikisk rätt som består av kokt oxkött som serveras med gräslöksås och äppelsås samt rösti och spenat. Oxköttet var fantastiskt mört och gott och smälte i munnen. Röstin var stekt i rejält med smör samt persilja och lök. Både såserna kompletterade måltiden mycket väl. Helt klart det godaste jag åt i Wien.


Då jag befann mig på ett café fick jag såklart ha dessert också. Jag beställde in mohnkuche, vilket var en slags sockerkaka fylld med vallmo och hallon. Kakan hade frisk smak av de syrliga hallonen, men var ganska torr i konsistensen. Den var nog inte nygjord precis. Så, nej kakan var ingen höjdare direkt.



Café Sperl
Gumpendorfer Strasse 11-13
Wien

11. Taco Surf, San Diego


Tacos som vi gör i Sverige är inte mexikanska tacos. Det är amerikaniserade tacos. Mexikanska tacos serveras oftast på en s k taqueria. Taco Surf är en sådan taqueria i San Diego som gör himmelskt goda tacos. Tacos man äter sig hungrig på.

Taco Surf är beläget vid Mission Beach, en av San Diegos milslånga strandområde. Taco Surf var ett ganska litet ställe med surf memorabila på väggarna inredd i kalifornisk stil. Taco Surf är ett vattenhål typiskt ganska välkänt bland lokalbefolkningen, men som turister inte har hunnit fördärva än. Sådana lokala "hak" älskar jag att besöka. Ofta är där en familjär stämning och det kändes nästan som man besöker någons hem.


På Taco Surf beställde jag först en fish taco vilket är vitfisk stekt och marinerad i olja, chili, koriander serverad med råriven vitkål och chili toppad med gräddfil i en tortilla. Serverades med hot sauce, den jättelika flaskan på flaskan. Fish tacon var något av det godaste jag någonsin ätit i tacoväg och skillnad är milsvid vad gäller svensk taco och den taco mexikanare tillreder.


Jag var tvungen att ha mer! Jag beställde därför in en fish taco till samt en carne asado, vilket är skuren biff blandad med guacamole i en tortillarulle. Jackpot igen! Detta var helt klart den bästa matupplevelsen under hela min San Diego-resa.

Som sagt, Taco Surf - missa inte om ni är i San Diego!

Taco Surf
4657 Mission Boulevard
San Diego, CA

10. Panda Express, Atlanta Intl. Airport


Panda Express serverar som de själv säger "gourmet chinese food" och denna kinamat är verklig något utöver det vanliga. Jag hade inga speciella förväntningar men maten här var fantastiskt god och smakrik.

Jag beställde cho mein med Mandarin Chicken och Beijing Beef. Mandarin Chicken var kycklingbitar i en sås av soja, ingefära och vitlök. Beijing Beef var en helt makalöst god rätt med biff, vårlök och röd paprika i en oerhört välsmakande kryddig, soja/hoisinsås med viss syrlighet och bett i. Svår att beskriva smakmässigt egentligen, den får upplevas helt enkelt. Cho mein serverades till vilket är uppstekta nudlar med groddar och vårlök. Mycket goda de också. Ingen soja behövdes heller för att komplettera måltiden, som annars oftast vid den kinamat som vi är vana vid i Sverige.

Kinamat är dock ett något missvisande ord. Med det vidsträckta land som Kina är finns här många olika kök och smakinriktningar representerade. Det mest kända är troligen szechuan-köket. Det intressanta med Panda Express var att varje rätt beskrevs utifrån sitt kinesiska ursprung och var rätten härstammade ifrån, vilket gav en stark autencitet.

Det som vi kallar kinamat i Sverige är ofta en blandning av kinesisk och västerländsk mat anpassad för västerländska smaker. Friterad mat t ex är inte så vanligt i Kina fast det utgör grundstommen för kinamat i Sverige.

Summa summarum blev jag oerhört positivt överraskad av Panda Express. Rekommenderar restaurangen starkt om ni skulle trilla över den i USA.

Panda Express @ Atlanta Intl. Airport
Concourse E
Atlanta, GA

9. Fuddruckers, San Diego


Fuddruckers, liksom tidigare recenserade IHOP rör sig i gränslandet mellan fastfood och casual dining. Fuddruckers hamburgare är inte hamburgare som vanligen serveras på snabbmatsställen, utan kvalitetsmässigt som serveras på restauranger alternativt hemma (om man gör lika goda).

Hos Fuddruckers väljer man typ av biff, bröd och side orders (potatisbåtar, sallad etc) för att sedan vid en sallads- och dressingbar själv komponera sin egen hamburgare. Kött man kunde välja mellan för utom vanlig nöt var buffel, älg, hjort etc. Jag valde buffel. När jag sedan anlände till dressingbordet var det minst sagt ett digert utbud. Varför har vi inte sånt i Sverige?



Min buffelburgare var således toppad med tomat, pickelrelish, american cheese samt majonnäs, ketchup och två sorters senap. Buffel smakade mycket likt nöt, kanske någon ton av vilt, och köttet är som sagt magrare än nöt, vilket gjorde att köttet var ganska torrt. Dressingarna till trots hjälpte det bara marginellt att safta upp hamburgaren. Välsmakande, men något torrt kött. Skulle kanske valt en annan typ av kött.

Potatisbåtarna var kryddade med någon grillkrydda och de var goda, men hamburgaren lugnade mina mättnadskänslor ganska snabbt.

Fuddrucker's
891 El Camino Del Reina
San Diego, CA

8. Harar Ethiopian Restaurant, San Diego


Jag provade på etiopisk mat för första gången i San Diego. Restaurangen Harar låg lite utanför i stadsdelen University Heights i västra delen av San Diego, så för att ta mig dit fick jag göra några bussbyten.

Harar var beläget i en ganska sliten villa och inredd som en hydda med väggarna täckta av bambu. Närmast utsikt över mitt bord var en dörrlös toalett. Ytterst spartansk inredning utan någon som helst kolonialromantisk prägel. Det kändes som man verkligen befann sig i Afrika...

En mycket vänlig etiopiska (förmodar jag) betjänade mig och jag beställde en Harar Special, vilket var olika etiopiska smårätter. Etiopisk mat serveras oftast på ett pannkaksliknande bröd med fullkorn och man äter de små rätterna med fingrarna och med små rullar av samma pannkaksbröd.

Rätterna bestod av olika linsröror, kyckling i het sås, lamm, spenatröra etc (se ovan). Pannkaksbrödet var gott att doppa och ta upp maten med, men smaklöst att äta bara. Rörorna var goda och smakade spännande, men man blev mycket snabbt mätt just pga att linserna och brödet fyllde så mycket. Maten gick också bara på $10, vilket är billigt för så mycket mat. Som sagt var den etiopiska maten spännande att prova på, fast kanske inte igen.

Harar Ethiopian Restaurant
2432 El Cajon Boulevard
San Diego, CA

8 juni 2010

7. Jack in the Box, San Diego


Jack in the Box är en av USA:s mer välkända hamburgerkedjor i konkurrens med McDonald's, Burger King, Wendy's etc. Flest restauranger finns i Kalifornien, och den första restaurangen öppnades 1951 i San Diego, stan jag besökte.

Mina tidigare erfarenheter av Jack in the Box's hamburgare var inte alldeles för häpnadsväckande, men jag bestämde mig för att prova stället igen. Beläget bara något kvarter från mitt hotell stegade jag in här kl 7 på morgonen för frukost. Beställde en Sirloin Cheeseburger och en apelsinjuice.

Hamburgaren gjordes made to order och efter att ha väntat 10 min kom en rykande färsk hamburgare in på en bricka. Brödet var mjukt, fluffigt och varmt, biffen var mycket saftig, krispiga hela pickles (inlagd salt gurka ungefär) användes, istället för sladdriga, små inlagda gurkor liknade de man får på McDonald's. Jag trodde de hade glömt osten först, men den var gömd långt inne i hamburgaren tillsammans med senapsmajonnäsdressingen. Det blev faktiskt godare då osten var lite mer subtil. Annars har amerikaner än förkärlek för att dränka cheeseburgare i alldeles för mycket ost vilket bara blir äckligt.

Min andra måltid på Jack in the Box var bättre än min första. Hamburgaren var helt okej smakmässigt, men de kunde gärna lagt på lite mer dressing för att göra hamburgaren ännu mer saftig. Stort plus dock för att den var alldeles pinfärsk.

Jack in the Box
7740 Hazard Center Drive
San Diego, CA


4 juni 2010

6. Hot Dog Zone, Atlanta Intl. Airport


Hot Dog Zone, som mer frekvent går under namnet Hot Dog Construction Co, har vilket antyds i namnet bara varmkorv på menyn. Snabbmatskiosken (det är ingen restaurang, närmare ett hål i väggen) återfinns på flygplatser och foodcourts i USA och ägs av livsmedelsjätten Oscar Mayer, USA:s största charkuteriproducent motsvarande Scan.

Hot Dog Zone på Atlantas flygplats hade olika tre menyer med tillhörande korvar på menyn. Jag beställde en Chicago Dog (se bild) och till menyn kunde man välja crisps (chips) eller chips (pommes frittes). Jag blev något ställd i valet då pommes frittes som oftast kallas french fries i USA, och inte brittisk-engelskans chips som betyder motsvarande.


Chicago Dog var en mindre smaksensation. Toppad med tomat, lök, stark chilirelish, senap och syltad gurka, pendlade den mycket mellan sött och starkt. Korven var mycket smakrik, men i de sista tuggarna tog chilin över totalt vilket gav en lamslagen hetta i munnen. Mindre trevligt. Jag uppskattar chili, men det är en balansgång när det ger smak och visst sting till att totalt ta över.

Hot Dog Zone @ Atlanta Intl. Airport
Concourse A
Atlanta, GA



21 januari 2010

5. Round Table Pizza, Santa Clara


Round Table Pizzas slogan är "The Last Honest Pizza", i vilket de menar att de gör allt från grunden och endast fyller pizzan med de bästa råvaror. Det kanske ska tas men en nypa salt, men goda pizzor bakar de i iallafall.

Jag kände inte till Round Table tidigare, men tydligen har de över 500 restauranger runt om i USA, så någon liten obetydlig kedja är det inte. Liksom In-N-Out är Round Table baserade och grundlagda i Kalifornien.

Som förrätt beställde jag in Garlic and Parmesan Twists, vilket var snurrade små bröd med ost och vitlök. Till dem fick man en Buttermilk Ranch Dressing, som smakade som en blanding mellan sött och salt. Buttermilk kan närmast liknas vid filmjölk i Sverige. Twistsen var riktigt goda, väldigt ostiga dock, och jag åt inte mycket av dem. Ville spara mig till pizzan.

Pizzan jag beställde gick under namnet Ulti-Meat Pizza. En himla massa kött alltså. Pizzan beskrivs bäst på Round Tables hemsida: Primo pepperoni, New Orleans style Andouille sausage, sugar cured bacon and hickory smoked sausage. Baked with a blend of 3 cheeses on our Zesty Red Sauce. Pizzan var mycket fyllig och välsmakande och kändes mer äkta i smaken än t ex hos Little Caesar's, en annan pizzakedja. Dock dränker amerikanerna sina pizzor i kilovis av ost, vilket gör att mättnadskänslan nås tämligen snabbt. Jag beställde in den minsta varianten med 6 slices, och jag kunde säkerligen haft mat där för en vecka framåt. Men jäkligt god var den i varje fall.

Round Table Pizza
4300 Great America Parkway
Santa Clara, CA

18 januari 2010

4. Denny's, Santa Clara


Restaurangkedjan Denny's affärsidé är att servera frukost - dygnet runt. Vid sådär kl 20 på kvällen intog jag således ett frukostliknande mål. Jag beställde in French Toast med smör och pudrat socker, korvlänkar samt bacon. Till det te och juice.

French Toast är som fattiga riddare fast utan kanel och till det fick man lönnsirap och smör. Korven som serveras i USA är oftast s k country sausage, små korvar av fläsk- och nötkött som både i smak och utseende är mycket lika tyska Nürnberger-korvar. Mycket goda var dem iallafall. Baconet och korvarna passade förvånansvärt bra till det något sötare och mer efterrättslika French Toast.

Denny's
1745 El Camino Real
Santa Clara, CA

3. In-N-Out Burger, San Fransisco


Innan jag skriver mitt omdöme vill jag bara göra en uppmaning till läsare: Åker ni till Kalifornien så besök In-N-Out Burger. Det finns inga ursäkter. Ni lär varken före eller efter smaka en hamburgare som är så god, saftig, smakrik och perfekt tillagad.

In-N-Out Burgers hamburgare omtalas ofta som top notch av amerikansk snabbmat. Och det stämmer verkligen. Hamburgarna görs direkt vid beställning, liksom Max koncept. Men där upphör också likheterna.

På menyn finns endast tre hamburgare; Hamburger, Cheeseburger och Double Double (dubbelt med kött och ost). Det finns dock några inofficiella koder du kan använda för göra specialbeställningar, säger man t ex "Flying Dutchman" får man två biffar med ost emellan och inget bröd etc.

Jag provade en Cheeseburger och när jag satte tänderna i den och smakade de första tuggorna, var det nästan som en andlig upplevelse. Jag har aldrig smakat en hamburgare som har varit en sådan symfoni av fantastiska smaker. Krispiga grönsaker tillsammans med biff och ost som smälte i munnen. Brödet var pinfärskt och hade en perfekt kombination av bagelaktig seghet och frasighet. Jag har aldrig smakat något liknande. Ord kan inte beskriva dess gastronomiska storhet.

In-N-Out var den enda kedja jag besökte två gånger vid min USA-visit 2008; en gång i San Fransisco och en gång i Santa Clara. In-N-Out Burger har flest restauranger i Kalifornien, men även några i bl a Utah och Las Vegas. Mer information finns på In-N-Out.com

In-N-Out
333 Jefferson Street
San Fransisco, CA

2. IHOP Restaurant, Santa Clara


IHOP, International House of Pancakes, serverar som namnet antyder pannkakor. Men det finns även annat på menyn; steaks, frukostmenyer, sandwich, soppor etc. Det som skiljer IHOP från många andra snabbmatsrestauranger är att här är bordsservering. Men jag vill ändå kalla det snabbmat, iallafall ur näringssynpunkt.

Eftersom jag anlände vid lunchtid ville jag ha något mer rejält i magen än pannkakor. Började således min golgatavandring mot det kommande illamåendet med att beställa in en sirloin steak som ackompanjerades av provolone ost, stekt lök, svamp samt potatimos och sås. På IHOP rådde det fri dryck och den glade latinon som var min servitör fyllde på mitt glas i tid och otid.

Efter denna kaloristinna måltid kände jag mig tämligen fylld. Men jag var ändå tvungen att beställa in pannkakor, det var därför jag kom dit. Beställde in Chocolate Chip Pancakes med vispgrädde. Jag bad om en halv portion, dvs två pannkakor mot annars fyra st. Igen, dessa enorma portioner.

Chokladpannkakorna var oerhört chokladiga, nästan så att det blev för mycket, och som kan ses på bilden tog jag bara ett smakprov av denna desserten. Jag mådde nämligen inte speciellt bra.

IHOP Restaurant
4200 Great America Parkway
Santa Clara, CA

1. Cinnabon, Santa Clara


Cinnabon serverar kakor och kaffe och är mest kända för sina, minst sagt, ENORMA kanelbullar. I Sverige kan en kanelbulle vara ett komplement till en kopp kaffe. I USA är det en hel måltid. Cinnabon är oftast beläget i köpcenter och jag besökte stället på Westfield Valley Fair Mall i Santa Clara i Kalifornien.

Denna bjässe till kanelbulle, som kom in i en papplåda, var täckt med custard (vaniljsås) vilket inte gjorde smakupplevelsen mindre mättande precis. Ingen anrättning för bantande småflickor således...

Kanelbullen hade en mycket intensiv smak av både kanel och kardemumma och med vaniljsåsen på det blev det en trevlig förening mellan sötma och sälta. Dock var den fruktansvärt mäktig. Jag hade redan ätit lunch så det blev inte mer än ett par tuggor innan jag gav upp.


Cinnabon @ Westfield Valley Fair
2855 Stevens Creek Boulevard
Santa Clara, CA